Wilhelm Svensson

20060609

Ge alla en Porsche - Bodström!

...eller skatta mig lycklig!

Sitter med min sedvanliga kopp kaffe i handen och läser de senaste RSS-strömmarna som ramlat in i min mailbox under natten. I min DN-kanal ser jag så ett meddelande som väcker min uppmärksamhet - Piratdebatten: Bodström öppnar för lagändring. Eftersom jag är mycket kluven i denna diskussion om fildelningens vara eller mindre varande så bläddrar jag över meddelanden som "Norge omprövar sin roll som medlare på Sri Lanka" och "100 000 väljer cykeln varje dag" för att komma ner till meddelandet. När jag öppnar det är det inte kaffet som smakar illa i min mun. Det är den stank som uppstår i min hjärna när jag läser texten:

Justitieminister Thomas Bodström kan tänka sig att riva upp den omstridda lagen som förbjuder nedladdning - och öppnar för tanken om en bredbandsavgift.

Vänta nu här lite! Vad är det här? Har Bodström fått en boll i plytet eller har han inte tänkte hela vägen? Eller är det DN som har fått något om bakfoten? Vad kommer näst? En extra skatt på bensin som skall ge tillverkarna och ägarna av en bil pröjs om bilen blir stulen? En skatt på alla plastpåsar vars intäkter fördelas på ICA, Coop och Axfood som betalning för alla snatterier?

Frågan med fildelning är inte lätt. Jag som värnar om äganderätten och själv skriver texter som jag tar betalt för vill självklart ha mat på bordet tycker att det skall vara naturligt att betala för sig. Jag skäl inte i matvarubutiken - och jag skäl inte på nätet.

Men - när en industri har krampkänningar gör det allt för att klamra sig fast vid det gamla. Vi har sett det förr - Textilindustrin i Sverige gick på knäna och industrin skrek på tullar. Varvsindustrin klarade inte av konkurrensen och försvann. Det är en del av den naturliga utvecklingen. Musik och filmindustrin hänger här inte riktigt med.

Jag som arbetar med prisstrategier ser att det har uppstått ett gap mellan värde och pris. Kunden tycker inte att en mp3 låt är värd mer än 1 till 2 kronor, men industrin håller fast vid ett pris på 9 till 12 kronor. Denna värde - prisdifferens skapar ett utrymme för fildelning. Ser jag saken så här så är det inte statens uppgift att lösa problemet. Film och musikindustrin måste antingen få kunden att vara villig att betala 9 till 12 kronor per låt genom att addera värde till produkten, eller helt enkelt lösa kostnadssidan och få ner priserna.

I denna kamp mellan tillverkare/leverantör på ena sidan och konsumenter på den andra så blir förslag som Bodströms om skatt på bredband idiotiskt. Likt merkantilistiska tankegångar för att förhindra internationell konkurrens blir det inte ens som att kissa i byxan - det blir aldrig varmt. Jag vill inte betala Per G. lön när jag sitter och läser på nätet om "Revenue Management" eller då jag tar del av eminenta bloggar. Jag vill inte att det skall finnas en skatt på vinterdäck för att betala Volkswagen när en Skoda blir stulen. Varför skall det då finnas det på bredband? Men i sann socialdemokratisk anda tror Bodström att skatt är den enda lösningen, och "det nya moderaterna" (eller skall vi nu mer kalla dem socialdemokraterna light) hänger självklart på.

Vad vi ser är en industri som inte hänger med, en industri som klamrar sig fast vid gamla tankar och idéer. En industri som inte förstår skillnaden på kundvärde och pris, och som tror att lagar, förbud och jakt är den enda lösningen.
__________

Uppdaterat 2006-06-09 09:04

Läs gärna Bodström redo att slopa upphovsrättslagen av Erik Hultin på hitochdit.com.




0 Kommentarer:

Skicka en kommentar

<< Hem