Wilhelm Svensson

Först och främst är ja ingen vän av att man jagar en person genom att stå i hans eller hennes trappuppgång. Jag ogillar skarpt när man själv eller andra inte kan skilja på privatliv och tjänsteroll. Om Lars D. har prasslat runt med bruttan B så är det en fråga för honom och jag tycker synd om hans familj. Men om en tjänsteman använder sin makt för sitt privata liv då är det fel. Då är det ini ------- fel (Valfritt ord kan infogas istället för -------).

I Aftonbladet den 17/2 kan man läsa om Lars D. middagar. En klar artikel som skall spinna på vår avundsjuka. "Varför får han och inte jag?" Jag skiter fullständigt i om Lars D. krubbar mat i tjänsten och gör det på Europas bättre krogar. Vad jag ställer mig frågande till är varför reglerna är olika för honom och mig. Varför kan Lars D. kunna välja vilka han skall ange har varit med och krubbat ostron, när jag skulle få min revisor efter mig på studs om jag glömt att fylla i ett enda namn på två dagens?

Dessutom är det en stor skillnad på Lars och mig. Jag bjuder på lunch på pengar som jag har tjänat genom att ha nöjda och lyckliga kunder - Lars använder delar av de pengar som vi alla betalar in genom statlig skatt och moms.

Mona Sahlin fick avgå för en Toblerone. Skall det vara så här?