Wilhelm Svensson

Just hemkommen från en plats på jorden gud absolut inte har glömt, men kanske mänskligheten. Helgen har spenderats på Kållandsö, ett av mina smultronställen. Igår kväll när jag kopplade upp mig för att köpa biljetter med SJ så tittade solen fram, fälten glittrade och jag tänkte för mig själv. Varför bor man där man bor? En månad har jag nu varit Gaisare och burit hem min mat i Hammarbypåsar. I en månads tid har jag slängt mig mellan Connex-tåg och SL, bussar, och jag stortrivs. Stockholm är en stad men så mycket mer, så mycket större. Men ändå när jag satt där igår, så tänkte jag på hur lugnt det var, på utsikten och dofterna.

Min vän Mark sa första gången han besökte mig i Sverige - Hur kan ni svenskar någonsin vara stressade i den här miljön? Jag förstår honom för över allt finns det smultronställen, överallt tittar solen fram och ler ett glittrande leende över frusna svenskar så här års. De är nog ingen skillnad på Kållandsö och Söder, det handlar bara om att se dessa underbara platser, något som jag kanske inte tagit mig tid att göra i Stockholm. Något som jag inte tror många har gjort. Så imorgon när du skall till jobbet kanske du skall ta en extra titt runt omkring dig. Kanske finns den där lugna platsen runt hörnet. Själv skall jag hålla ögonen öppna, men kommer för den sakens skull fortsätta åka till en plats som andra har glömt.