Wilhelm Svensson

Jaha, så sitter jag här och mumsar på en massa frukt. Jag har just varit på presentationen av Mattias Svenssons bok, ”Peta inte i maten”, och vad annat vågar man äta efter att varit och lyssnat på en bok om fetma och överviktsproblem. Mattias bok kanske kan sammanfattas med orden - ”Lite vikt är inte så viktigt.”

Presentationen ägde rum i Timbros lokaler på Grev Turegatan. Publiken var blandad, en del från press, en del från livsmedelsindustrin och en tatch av de som arbetar med frågor runt överviktiga. Presentationen kanske inte var den bästa jag har varit på. Lite som en sommarföreläsning kändes det som när solen kikade in genom takfönstren.

Jag kan dock garantera att boken kommer att bli ett vedträ, nej mer som T-röd för diskussioner om vart vi är på väg och inte minst vilken väg vi skall gå när det handlar om vår hälsa och vad vi stoppar i oss. T-Röd som jag välkomnar, för idag är jakten på socker och fett nästan patetisk.

Ett lite roligt inlägg som Mattias gjorde under sin presentation var att dra slutsatsen att det var den ökade jämställdheten som ledde till ökad fetma. Då fler kvinnor i arbete har lett till en ökad marknad för snabbmat och halvfabrikat som ofta är fetare än de produkter som vi lagar hemma vid spisen. Tror dock inte att Mattias menade att fler kvinnor hemma skulle leda till minskad fetma idag.

Mickey J Barczyk skriver i sin blogg (17/5) en mycket rolig slutsats om att minskat sockerätande skulle kunna leda till ökad fetma - Eftersom minskat sockerintag skulle leda till att vi rör oss mindre och då vi rör oss mindre blir vi fetare. Kanske något att tänka på?

Mest hörvärd under presentationen var Agneta Dreber, VD på Livsmedelsföretagen. Hennes ord var vältänka och inte minst innehöll de något mer än bara ord. Kanske är det som med en bra tavla, konstnären och betraktaren beskriver inte verket på samma sätt. Mattias har en klar poäng med sin bok, men kanske kan den sammanfattas bättre av andra. Inte nu sagt att jag tycker att boken verkar vara innehållslös, nej - tvärtom men som författare kanske det ibland är svårt att se skogen för alla träd.

Kärnan i boken är underbar. Som ett granatäpple där man bara äter kärnor och lämnar själva köttet till komposten. Så känner jag i alla fall efter att på vägen hem ha läst de första 32 sidorna i Mattias bok. Under hela presentationen kunde jag dock inte låta bli över att sitta och tänka på när det blev så här. I min barndom läste både min far och mor Pelle Svanslös för mig. Där var Murre från Skogstibble (som tydligen skall vara en avbild av Ejnar Haglund) minsann fet och glad. Ibland när jag kom hem från skolan och det regnade hände det att tyskaglosorna blev liggande kvar i ryggsäcken och jag hamnade framför någon gammal pilsnerfilm. Där var alltid den runde och store den gladaste av dem alla. Så är det knappast idag. När blev det på det här viset?

(Mattias bok kommer säkert att dyka upp i en handlare nära dig inom kort. Såg på bokfynd.nu att Internetbokhandeln just nu hade det bästa priset på 60 kronor för boken.)